LYSSNA
16 dec 2018
"Malaki"
Marianne Boo
2 dec 2018
"Sakarja"
Mattias Gustavsson
25 nov 2018
"Therese & Mattias"
Therese & Mattias Martinsson



Burundi


Kerstin Fransson berättar om sitt arbete och församlingens mission i Burundi.
Det var 1959 som Eksjö Pingstförsamlings kontakt med Burundi tog si n början. Detta lilla vackra land i Cent ralafrika, kallat Afrikas hjärta med slätten utmed Tangayikasjön på 7000 m.ö.h och bergstoppar på 3000 m.ö.h. Stort som Småland men med 9 miljoner invånare och till 1962 Belgiskt mandat område, men nu ett fritt land.

Vädjanden om hjälp till sjukvårdsarbetet där gick på 1950-talet ut från vår Yttre Mission i Stockholm. Jag, Kerstin Fransson, fick då förmånen att med församlingens ekonomiska hjälp läsa franska i Belgien och 1958 klarade jag kursen i tropisk medicin. Församlingen lovade då också att ställa sig som ansvarig utsändare till Afrika. Även sjukvårdutrustningen, instrument, mikroskop och t.om en förlossningssäng fick jag hjälp med tillsammans med vår u-landsdepå.

Resan som numera tar ett dygn tog då en månad med omväxlande båt och tåg. Efter praktik på sjukhuset i Kongo blev jag behörig att arbeta som barnmorska. Platsen blev Rumonge, ett muslimskt område och utpost till pingstförsamlingen i Mugara. Lokaler ställde staten upp med, och vi hade ca 1000 förlossningar/år vilket för mig betydde ständig jourtjänst med 14 dagars semester/år.
1968 flyttade vi BB upp till missionsstationen i Mugara 17 km längre upp i bergen, där befolkningen med missionärers hjälp byggt ett "modernt" BB med 30 vårdplatser. Även svenska R.K tyckte initiativet var så bra att de hjälpte till med en summa. Då blev vi också två ansvariga sköterskor.

Som ambulans-transport till sjukhuset, i bästa fall 70 km/h, fick vi en liten VW kärra, en bil, som jag fått av församlingen. 1977 fick vi genom Sv. Journalen en Land-Rover. Personalen försökte jag från allra första början utbilda själv, men kunde senare sända flickor till ett missionssjukhus för utbildning till hjälp-barnmorskor. 1971 blev vår första nationella sjuksköterska klar. Då byggde vi också en vårdcentral med 10 sängplatser, med i medeltal 30 sjuka/dag.

Vid inbördeskriget 1972 flydde hela vår personal till grannländerna. Men redan efter några månader kunde vi, med hjälp från Eksjö och PMU, reparera sjukhusbyggnaderna och bostäderna och åter ta emot sjuka och utbilda ny personal. 1988 kunde vi slutligen få en manlig sjuksköterska med behörighet att stå som ansvarig, och ännu idag fungerar sjukvårdsarbetet fint i Mugara.

Vad gäller den andliga verksamheten var en missionär och nationella pastorer ansvariga. Men 1972, då en del av våra pastorer dödades och de övriga måste fly till grannländerna, fick jag tillsammans med två pastorer från en grannförsamling gå in i ett större ansvar. Församlingen, som före 1972 hade ca 13 000 medlemmar, kunde 1973 räknas till 300. Pastorskärnan kunde snart utökas och medlemmarna som flytt återvände. 1976 kunde vi sända evangelister till norra delen av landet Cibitoke-provinsen. På begäran av Mugaraförsamlingen, då ett bostadshus var klart, kunde jag 1992 flytta upp till Rusagara för att hjälpa församlingsgruppen där.
1995 bildades där en egen församling med pastorer från platsen, och kyrkan på 42x15 meter invigdes.
1998-1999 var jag ute på en kort period efter åter ett inbördeskrig, många hade varit flyktingar ett helt år, då kunde jag med Eksjös hjälp få bistå många barn med mat och kläder.

2012 fortsätter församlingen i Eksjö med att på alla sätt stödja församlingen i Rusagara med bl.a hjälp till en tvåårig bibelskola.
Rusagaraförsamlingen hade år 2011, 9042 medlemmar, man döpte 464 personer personer under året och i söndagsskolor går det 7146 elever. Församlingarna i Burundi hjälper ju ofta till att bygga skolor - sedan tar staten vid och betalar lärarlöner.
Rusagara hade 3 347 elever i folkskolor och 1 281 elever i sekundärskola. I vårdcentralen som församlingen driver har man tagit emot 9 372 patienter under 2011 och 735 förlossningar på den lilla BB avdelningen. Mugaraförsamlingen har vuxit till 56788 medlemmar.

År 2011 genomfördes ett vattenprojekt i Butara, i norra delen av Burundi. Tre skolor, kyrkan och 3-4000 människor har nu tillgång till rent och friskt vatten på nära håll.
Det blev ett samarbetsprojekt där Eksjö Pingstförsamling och Erikshjälpen svarade för materialkostnaden på ca 107 000 Sv. kr och församlingen i Butara stod för upphandling och genomförande.
Detta projekt blev mycket lyckat och uppskattas stort av folket och myndigheterna i regionen.



 

Bön

Erikshjalpen

F_blad

Swish